Hej på er!

En del sorgliga/ledsamma inlägg har det blivit här, men nu kommer jag försöka skriva lite om lyckliga, fina och skojiga stunder. Jag vet att jag skriver blandat, men det kommer från hjärtat.

Idag har dagen trillat fram, långsamt men framåt. Jag har plockat och städat, grejat och försökt läka mitt ansikte. Nedrans utslag, men jag ska ta en suuuper kur i ansiktet så det läker innan min op.

Ja så kan jag stolt meddela att det är 6 dagar kvar innan min OP :D

Jag är nervös så jag vill gråta blod.. hahaha..

Men har fått stöd och massa omtankte kring detta och folk förstår verkligen vad jag menar när jag säger varför jag vill detta.

Jag viiiiiill och ingen har tvingat mig till detta!

Jag är så glad att om mindre än en vecka sitta med nya, snygga och efterlängtade tuttar!

Jag ska träffa min älskade faster efter op och vi ska mysa med skumpa och bara vara! Hon är den som verkligen peppat och varit glad för min skull, hon är den som fått mig att tro på mig själv. Jag älskar henne och hon är så underbar människa.

Idag har jag iallafall inhandlat Descutan på apoteket...

Ja så var det snart dax att tvätta sig med detta.. dagen innan och samma dag, 2 ggr per dag.

Ja nu är ju allt klart..

Kanske skulle man ringa hotellet och boka det innan så man har ett rum?

Framförhållning är jag säääämst på, men det ska väl inte vara omöjligt att fixa!

Ja just det!

Dom ringde från kliniken och frågade mig om jag ville bekräfta storleken och undrade om jag hade frågor innan op..

Tror hjärtat hoppade hundra ggr och jag insåg åter igen att Nu snart är jag dä!

Nu ska jag ta en paus från skrivandet och reflektera över livet..

En till rolig sak...

ca 1 kg tyngre efter OP ;)

haha....

Ha det så bra ikväll.

Kanske kanske kanske.... skriver jag ett till inlägg...

Puss love ya!

Denna konstanta smärta!

Jag känner mig tom på ord och en saknad av känslor.

Jag valde inte att vara någon som stod brevid och offrade massor.

Ingen såg känslorna jag hade och ingen såg vad jag gjorde.

Att jag tog avstånd från människor som sög min energi och sårade mig gång på gång.

Dom som sårat, gjort mig förtvivlad och ledsen ser inte det!?

Att jag inte kunnat sova om nätterna, känner mig stressad och trängd bryr sig ingen om.

Folk har tydligt visat att jag inte är vatten värd och jag kan inte förlåta.

Min barndom sög energi och gör fortfarande, mobbningen som varit i alla år har tagit så mycket av mig och nu de här. Jag är knäckt på så många plan och hur ska jag någonsin kunna förlåta. Snälla hjälp mig se hur jag ska kunna förlåta..

Min familj är prio ett och vi måste finnas för varandra.

Vem vet vem jag är? 

Kan ni säga hur jag är som person?

Jag vill väl ändå tro att jag är en kärleksfull, omtänksam och lyssnande människa..

Jag börjar tvivla på mig själv och vill bara få ett hopp.

Tårar bara rinner ner för mina kinder...

Hur kunde allt bli så fel..? 

Jag vill bara flytta och slippa allt. Finna friden i min familj och bara vara ifred.. 

Kan ingen bara låta mig vara ifred...